Jan Eriksson

-2002

                                   

 

                     

        Vipeholmsundersökningen

 

”Alla känner till idén om lördagsgodis, men få vet hur den uppkom. /…/ Nyckelrollen spelades av en kola som specialtillverkades för 50 år sedan, men som aldrig såldes i handeln. Kolan bestod av en vit, klibbig massa, den var smaklös och precis så stor att den inte gick att svälja. Den dåvarande direktören för Margarinbolaget skrev att ’kolan skulle fastna i tänderna och där så småningom smälta’. Svenska Choklad- och Konfektyrfabrikantföreningen sade att kolan var ’den så vitt vi kan bedöma ’farligaste’ – klibbigaste – toffeen.’ Det är sällan som tillverkaren betonar produktens farlighet, men den här kolan var specialbeställd och döptes så småningom till Vipeholmstoffee efter den så kallade Vipeholmsundersökningen, en kariesstudie som utfördes på Vipeholms sjukhus 1946-1951.

 

 /…/

 

Undersökningsmaterialet fanns på Vipeholms sjukhus i Lund. 436 ’sinnesslöa’ patienter delades upp i olika grupper, bland annat en sockergrupp, en kolagrupp, en chokladgrupp och två toffeegrupper. Under fyra års tid plågades patienterna, bland dem även barn, medan läkarna systematiskt förstörde deras tänder med kola, choklad och Vipeholmstoffee. Hålen fick inte lagas förrän tandläkarna hade studerat och registrerat varje kariesangrepp. Då lagades alla hål samtidigt. Patienterna gjorde även salivtest upp till 36 gånger per dag, var femtonde minut, vilket betyder att de arbetade med salivproduktion under hela sin vakna tid på dygnet. Ingen vet hur ont Vipeholmspatienterna hade. Förmodligen var det ingen som frågade. I nutida kariologiböcker omtalas undersökningen som ’klassisk’.”

 

Citerat ur artikel i Dagens Nyheter 970922: ”Kariesexperiment på människor” av Sverker Lenas.

 

 

                                                               Tillbaka till boklista

 

                                                                                     Hem