Jan Eriksson
-2002
|
Vipeholmsundersökningen ”Alla känner till idén om lördagsgodis, men få vet hur den uppkom. /…/ Nyckelrollen spelades av en kola som
specialtillverkades för 50 år sedan, men som aldrig såldes i handeln. Kolan
bestod av en vit, klibbig massa, den var smaklös och precis så stor att den
inte gick att svälja. Den dåvarande direktören för Margarinbolaget skrev att
’kolan skulle fastna i tänderna och där så småningom smälta’. Svenska Choklad- och Konfektyrfabrikantföreningen sade att kolan
var ’den så vitt vi kan bedöma ’farligaste’ – klibbigaste – toffeen.’ Det är sällan som tillverkaren betonar
produktens farlighet, men den här kolan var specialbeställd och döptes så
småningom till Vipeholmstoffee efter den så kallade
Vipeholmsundersökningen, en kariesstudie som
utfördes på Vipeholms sjukhus 1946-1951. /…/ Undersökningsmaterialet fanns på Vipeholms
sjukhus i Lund. 436 ’sinnesslöa’ patienter delades
upp i olika grupper, bland annat en sockergrupp, en kolagrupp, en
chokladgrupp och två toffeegrupper. Under fyra års
tid plågades patienterna, bland dem även barn, medan läkarna systematiskt
förstörde deras tänder med kola, choklad och Vipeholmstoffee.
Hålen fick inte lagas förrän tandläkarna hade studerat och registrerat varje
kariesangrepp. Då lagades alla hål samtidigt. Patienterna gjorde även
salivtest upp till 36 gånger per dag, var femtonde minut, vilket betyder att
de arbetade med salivproduktion under hela sin vakna tid på dygnet. Ingen vet
hur ont Vipeholmspatienterna hade. Förmodligen var
det ingen som frågade. I nutida kariologiböcker
omtalas undersökningen som ’klassisk’.”
Citerat ur artikel i Dagens Nyheter 970922: ”Kariesexperiment på människor” av Sverker Lenas.
|