|
Jan Eriksson - 1987 ”Frihet att välja”(1979)
av Milton och Rose Friedman Milton Friedman är amerikansk nationalekonom och brukar räknas som företrädare för nyliberalismen. Han vänder sig mot statliga regleringar som han anser hindrar konkurrensen och därigenom effektiviteten i samhället. Genom att hejda den fria marknaden minskar tillväxten och vi får alla mindre att dela på. Den amerikanska depressionen 1929-33, ser exempelvis Friedman som en följd av alltför aktivt ingripande av statsmakten, snarare än som ett misslyckande för kapitalismen. Friedman vänder sig mot Keynes teori om omfattande statliga ingripanden. Människan är av naturen sådan att hon ser till sig själv och detta utnyttjar kapitalismen till något positivt. Konkurrensen skyddar konsumenten, inte därför att affärsmän är mer godhjärtade och osjälviska än byråkrater, utan för att det ligger i deras eget intresse att gynna konsumenten - för att inte företaget skall gå under. ”Livet är inte rättvist”, säger Friedman. ”Det är frestande att tro att staten skall kunna rätta till vad naturen frambringat.” Vissa föds med musikalisk begåvning, andra med en nedärvd förmögenhet. Det är lättare att ingripa mot en medfödd förmögenhet än mot en medfödd begåvning. Men är det ur etisk synvinkel någon skillnad mellan de båda? Skall man låta omusikaliska barn få mer musikundervisning än musikaliska barn, för att kompensera deras tondövhet? Man bör alltså minimera statens ingrepp i samhällslivet. En del restriktioner i vår frihet är nödvändiga för att vi skall undgå andra, ännu värre restriktioner. Vi har emellertid gått långt utöver den punkten. Det skall finnas socialhjälp, men som det är idag är bidragsdelen så hög att den ger mottagaren liten eller ingen motivation att skaffa sig inkomster. Privat välgörenhet kan också användas som komplement till statlig socialhjälp. Friedman menar att bidragssystemet idag missgynnar de fattiga. Fattiga börjar arbeta tidigare än rika, och dör tidigare. Detta innebär att de fattiga får betala skatt under fler år och uppbära bidrag under färre år än de rika. Det är också så att det är arbetarna som bekostar medelklassens undervisning. Arbetarbarn går inte på statsunderstödda college och universitet. Friedman menar att USA är ett genomkontrollerat samhälle. Man har inte rätt att arbeta som läkare, advokat, rörmokare, tandläkare, barberare, begravningsentreprenör osv utan att först få tillstånd eller licens av en statstjänsteman. Du har inte rätt att arbeta övertid på de villkor som du och din arbetsgivare enats om, försåvitt inte villkoren överensstämmer med de regler och förordningar som fastställts av en statstjänsteman. Man har inte rätt att sätta upp en bank, driva taxirörelse eller sälja elektricitets- eller telefontjänster eller driva en järnväg eller en busslinje eller flygtrafik, utan att först skaffa tillstånd från en statstjänsteman. Man har inte rätt att köpa en bil utan säkerhetsbälten osv. Friedman jämför det amerikanska socialistpartiets program från 1928 med dagens USA och finner att det på alla punkter helt eller delvis har förverkligats. Vad gäller miljöfrågorna menar Friedman att luften och vattnet idag är betydligt renare än för 100 år sedan. De människor som skulle tjäna mest på en minskning av föroreningarna är de som har det bäst ställt. De fattiga skulle kanske föredra billigare elektricitet framför renare luft. Vår levnadsstandard kräver att vi accepterar en viss miljöförstöring. Genom att avgiftsbelägga föroreningarna skulle företaget motiveras att använda den billigaste metoden att minska utsläppen. Den statliga kontrollen av läkemedel är till mer skada än nytta. Vi måste ha frihet att välja vilka risker vi vill ta med våra egna liv. Om staten bär ansvar för att vi skyddas mot farliga ämnen kräver logiken att alkohol och tobak skall förbjudas. Om staten skall skydda oss från att använda farliga cyklar och leksakspistoler kräver logiken att den också skall skydda oss mot ännu farligare sysselsättningar som att åka kälke, köra motorcykel och åka skidor. Friedman frågar sig om reklamen kan skapa ett artificiellt behov hos konsumenten. Han menar att så inte är fallet. Många dyra reklamkampanjer har blivit totalt fiasko. Den som menar att konsumenten vilseleds av reklamen menar bara att konsumenten har dålig smak. Man måste också fråga sig vad alternativet är. Ingen reklam alls, eller statlig reklamkontroll? Monopolfaran som ledde till antitrustlagarna skall bemötas, inte med utökade antitrustlagar, utan genom att ta bort de existerande hindren för internationell handel. Det skulle göra konkurrensen från alla delar av världen mer effektiv än vad den är idag, när det gäller att undergräva monopol på den amerikanska marknaden. |