Jan Eriksson
2005-07-03
|
Grenoli. Ett fotbollsäventyr av Eva af Geijerstam Min sammanfattning av Gunnar
Nordahls klassiska ankomst till Milan: Året är 1949. Den unge Gunnar Nordahl är på väg med tåg till Milano för att bli Sveriges förste professionelle fotbollsspelare. Han är orolig. Hur skall det här gå? När han närmar sig Milano står supportrarna efter vägen med blommor och textade hyllningsplakat. Vid centralstationen i Milano har sjutusen italienare slutit upp. Nordahl är skräckslagen. Han har aldrig varit med om något liknande. Milansupportrarna bär honom till hotellet. Tidningarna skriver nästa dag: ”Den svenske snömannen har anlänt. Ta med er kulramen till matcherna!” Första träningsmatchen på San Siro är en katastrof. Nordahl är otränad efter juluppehållet, överviktig och osmidig. Han faller och slår upp ett sår i låret som han tvingas sy. Redan efter en dryg vecka gör han debut i ligan. Milan möter bottenlaget Pro Patria på fullsatt stadion. Nordahl känner sig fortfarande stel och ur slag. Pro Patria leder i halvlek med 1-0. Spridda burop och visslingar börjar höras från milansupportrarna. Nordahl tar åt sig personligen och tänker att han får fara hem under morgondagen och återgå till jobbet som brandman. Det blir säkert en del kommentarer från arbetskamraterna, men han har ju i alla fall försökt. Och pengarna han fått får han väl betala tillbaka till Milan. I andra halvleks femte minut kommer så ett inlägg och den italienska publiken får för första gången se det den bara läst om och hört talas om. Nordahl rycker förbi försvararna med all sin tyngd och explosivitet. Han slår till på volley med sträckt vrist. Rätt upp i nättaket. Sedan var det inga diskussioner mer. De kallade honom Il bisonte, bisonoxen. På de första 15 matcherna i ligan gör han sexton mål. Och så anländer till Milan även Gunnar Gren, Il professore, och Nils Liedholm, Il barone. Läs den fullständiga skildringen i Grenoli! * Om Lennart ”Nacka” Skoglund: Interfansen säger än idag att de helst av allt vill glömma hans fredagskvällar, men för alltid komma ihåg söndagseftermiddagarna… * För bokälskaren: Gunnar Nordahls självbiografi heter Guld och gröna planer. Gunnar Grens Från Gröna Vallen till Wembley. Bästa svenska idrottsbokstitel är för övrigt Ingemar Johanssons Sekonderna lämnar ringen. Att våra hjältar hade spökskrivare behöver vi kanske inte nämna… / JE |