Jan Eriksson Hem
- 2002
Nedanstående text återges utan ändringar som den skrevs
1987.
|
En pacifistisk dialog
(1987) -
Varför är du värnpliktsvägrare? Vill du inte
försvara våra kvinnor och barn? -
Jag tror inte att ett militärt försvar kan
försvara våra kvinnors och barns liv. Tvärtom är det så att ju starkare militärt
försvar vi har, desto fler människor kommer att dö på vår egen sida.
Vapenutvecklingen har ju lett till att det idag främst är civila som drabbas
av kriget. I första världskriget var 5% av de dödade
civila. I andra världskriget var siffran 48%. I Koreakriget
84%. I Vietnam 90%. Jag kan
inte svara för hur jag skulle handla i varje tänkbar situation, men jag tror
att våra kvinnor och barn skulle vara betydligt säkrare utan ett militärt
försvar. -
Men det finns väl andra värden än livet som kan
vara värda att försvara? Vår natur och kultur exempelvis? -
Samma svar där. Ju starkare militärt försvar,
desto större förödelse… Vi skulle bli utsatta för terrorbombningar och
liknande som skulle drabba våra kyrkor, museer, ängar, åkrar, skogar, sjöar,
fjäll… -
Men skall vi då bara underkasta oss? Är inte
friheten värd att försvara? Om än vi måste offra en del? -
Frågan är om militären verkligen kan försvara vår
frihet. Vi lever i ett så sårbart samhälle. Det räcker i stort sätt att
klippa av en elkabel så bryter hela samhället ihop. Vi skulle inte klara vår
matförsörjning, uppvärmning av bostäder etc. Sedan kan man också fråga sig om
friheten är värd att försvara med vilka medel som helst. Ett modernt krig
innebär ju massdödande av människor. Någonstans måste det nog finnas en gräns
för vad man har rätt att göra, även för friheten. En militär accepterar ju
inte heller vad som helst. Tortyr anses ju inte acceptabelt, inte ens om
tortyr av en fiendesoldat vore nödvändigt för att få fram uppgifter som kunde
leda till att landet blev fritt. -
Militärens argument är ju annars att om Sverige
skulle bli indraget i ett krig skulle det vara en del av ett världskrig. Då
är den stormakt som vill anfalla oss så upptagen av den andra sidan att den
bara kan avsätta en mycket liten del av sina styrkor för att ockupera
Sverige. I detta läge skulle ett starkt svenskt försvar verka avskräckande,
och i värsta fall kunna slå tillbaka angriparen. -
Jag tror att ett världskrig mycket snart
skulle trappas upp till kärnvapenkrig. Och då spelar det nog ingen roll hur
starkt försvar vi har. -
Men alla krig innebär ju inte kärnvapenkrig.
Hur ser du exempelvis på befrielserörelsers väpnade kamp? -
Befrielserörelsers kamp har alltid varit ett moraliskt
dilemma för pacifister. Ett problem är vapenutvecklingen som har lett till
att det idag ofta inte räcker att döda förtryckaren, utan man måste också
döda hans barn. Även konventionella vapen slår idag urskillningslöst. Som
Trotskij skrev redan 1938: ”Inbördeskriget är den allvarligaste formen av
krig. Det är otänkbart inte bara utan våld gentemot tredje part utan också,
med den teknik som man har nu, dödandet av gamla män, kvinnor och barn.”
Detta dödande brutaliserar gerillasoldaterna. Genom att dagligen döda höjs
ens toleransnivå till våld. Även befrielserörelsens krigare torterar,
våldtar, dödar kvinnor som samarbetat med motståndarna osv. Även svenska
soldater skulle i ett krig handla på detta sätt. Så sker en upptrappning av
våldet som sedan är svår att bryta. Risken är sedan – när segern är vunnen –
att våldet byggs in i nya förtryckarsystem. Kan man döda sina fiender, kan
man också döda sina vänner som ”sviker saken”. -
Vad är då alternativet? Ickevåld? -
Tanken bakom ickevåld är att varje makthavare är
beroende av sina medborgares samverkan. Genom att vägra samarbete på olika
sätt, ex genom roterande punktstrejker, branschstrejker, generalstrejker,
maskningsaktioner, bojkotter, blockader, sabotage etc,
skall man tvinga makthavaren att avgå. -
Kommer inte då makthavaren att svara med våld? -
Om aktionerna är effektiva kommer makthavaren
att slå tillbaka. Tanken är då att en ickevåldskamp skulle kosta färre dödsoffer
än om man gick över till väpnad kamp. Upptrappningen av våldet hålls
tillbaka. -
Men tror du verkligen att en sådan kamp skulle
kunna vara effektiv? -
Jag vet inte. I dagens Sverige skulle det
kanske vara svårt med tanke på hur sårbara vi är. Man kan i stort sett styra
Sverige genom att ta över storstadsregionerna Göteborg, Stockholm, Malmö.
Skulle vi ha någon form av ickevåldsförsvar fick vi nog förändra samhället så
att vi blev mindre sårbara, mindre centraliserade osv. Men frågan är också
vad alternativet till ickevåld är: underkastelse eller ett krig med allt vad
detta innebär av massdödande av människor, ”skyldiga” som ”oskyldiga”? Vem är
förresten ”skyldig” i ett krig? Kan man begära av en rysk soldat att han
skall vapenvägra? I Sovjet finns ingen möjlighet att göra vapenfri tjänst. -
Du är alltså emot varje form av våld under
varje tänkbar situation? -
Nej, men det finns gränser. Och i ett modernt
krig, med de vapen vi förfogar över idag, menar jag att gränsen sedan länge
är överskriden.
1987-08-30
|